December 2008 - 6 månader efter op
Jag trodde aldrig att jag skulle må såhär bra. Det har gått sex månader och jag har nästan nått mitt mål på minus 50 kg. Jisses! Jag har fortfarande inte dumpat en enda gång. Det enda jag känner av är om jag äter för söta saker, då blir jag lite kallsvettig. Det har hänt typ 2-3 ggr. Inga andra problem alls. Oerhört skönt.
Nu väntar julbord och det är ju något som jag verkligen tycker om. Vi får se hur det går.

Måndag
Lite svalare idag efter värsta värmeslaget under söndagen. Skönt tyckte jag som ändå inte orkar göra något.
Fortfarande lite nere och noll energi. Värk i magen. Börjar tycka det är en pina att äta de varma sopporna. Gruvar mig inför varje mål. Tur att jag bara äter varma soppor två ggr/dag. Ska på återbesök nästa vecka, då måste jag fråga om jag kan övergå till endast kalla måltider. Kanske måste jag då tillsätta protein på något sätt, jag hoppas att det går.
Uffe var hit och han såg riktigt orolig ut.
Måndag kväll var först mamma hit, sedan kom Misan och Ludde. Kände mig faktiskt lite piggare efter de hade åkt. Kanske det är på väg åt rätt håll ändå? Vägde mig för första gången efter operationen. Minus 4 kg, dvs totalt -20 kg! WOW!

Tisdag
Vaknade och kände mig betydligt piggare. Dock är värken i magen kvar tyvärr. Blev jätteglad att känna mig piggare, var faktiskt uppe och poade på en hel del, även om jag inte gör någon nytta direkt, men jag orkade sitta vid datorn en stund, satt även ute ett litet tag i kylan brrrrrrrrr.
På eftermiddagen kom Lotta, då var jag jättepigg. Hon tycker att det syns väl att jag tappat 20 kg. Jag ser det inte själv, men kanske att det syns i ansiktet. Denna dag kände jag att det nog är på väg åt rätt håll. En toppendag!

Lördag
Åh vad skönt det var att sova i sin egen säng. Men det är ovant att sova eftersom jag oftast sover på sidan. Nu går det inte eftersom det gör så ont i magen, så det är till att ligga på rygg och sova. Lördag morgon hade jag verkligen jätteont i magen när jag skulle kliva upp. Tack gode gud för smärtstillande!

Jag hade bunkrat upp med fil, yoghurt, nyponsoppa, keldasoppor, varma koppen etc så jag hade mat för några dagar. Inga problem att få plats med maten, det känns faktiskt som om jag inte gör något annat än äter! Men jag har jättesvårt att få i mig de varma sopporna, magen nästan vänder sig. Jag pinar i mig dem.

Mår inget vidare på hela dagen. Ligger mest framför tv:n. Orkar inte svara i telefon och surra med folk ens. Är otroligt trött men det verkar vara omöjligt att somna. Känner mig lite deppig och irriterad över att jag inte klarar att göra nåt alls mer än att ligga eller sitta. Maten känns som ett nödvändigt ont. Gick och la mig redan vid 21.

Söndag
En riktig skitdag. Oerhört varmt och kvalmigt ute. Fixade inte att vara ute i solen så jag låg i soffan i princip hela dagen och svettades.
Tack och lov så var Gustav och Elin hit en sväng så jag blev lite piggare. Gustav tyckte att jag var blek om benen ;-) (de har ju varit i Turkiet i 2 veckor). Ja jag är alltid blek om benen, lyckas aldrig bli solbränd på dem trots att jag faktiskt går rätt mycket i shorts... Kommer inte ihåg så mycket mer av dagen, det var faktiskt en jättejobbig dag. Orkade inte svara i telefon idag heller. Kände mig deppig och hade väldigt ont. Även idag var det godnatt vid 21-tiden.

Så kom jag alltså på avdelning. Det var en ganska stor omställning. På IVA var man väldigt ompysslad och de tittade till en hela tiden, det gick nog aldrig längre än en halvtimme mellan de kom och småpratade. Ja, om jag inte sov vill säga. Personalen på IVA var helt underbar! På avdelningen var man mer osynlig. De kom och gav mediciner, kollade droppet nån gång per dag men sen nada. Snyggdoktorn såg jag heller inget mer tyvärr.

På förmiddagen visade det sig att droppet jag hade i höger hand hade gått fel så handen var helt uppsvälld. Då flyttade de över droppet till en nål jag redan hade, i vänster tumme (!). Eftersom jag är svårstucken så hade de under operationen stuckit mig på massor av ställen innan de hittade någon åder. Inte kul. Jag hade nålstick i armveck (flera i varje) handled, händer och tumme.

Jag fördrev dagen med att läsa Camilla Läckbergs nya "Sjöjungfrun" och kände mig relativt pigg. Satt uppe för det mesta. Hade såklart väldigt ont. Jag hade även en rumsgranne, även denna gång en tant som var lite "bråkig". Direkt jag kom in så frågade hon
- Är du från Hassela du?
- Näe, jag är från Ljusdal
- Från Ljusdal? Jaha, ja jag hörde att det skulle vara nån från Hassela här...
Suck!
Tanten höll på att ringa sin son hela tiden, men ringde fel och fattade inte det.

Första dagen efter op så får man dricka ca 3 dl vätska. Det var inga problem för mig att få i mig det. Mitt på dagen försvann tanten bredvid och jag hade "dubbelrum för mig själv". Det var ganska skönt. Var inte särskilt sällskaplig av mig.
På kvällen så kom mamma och hälsade på, det var väldigt skönt.

Hade såklart väldigt ont i magen, samt axlarna då fortfarande. Fick mycket smärtlindrande och fortsatte blåsa i den där tutan. ;-) På kvällen visade det sig att även droppet i höger tumme gått fel så nu hade jag två uppsvullna händer! De lyckades till slut hitta en åder i armvecket så jag fick i mig lite näring.

Tänkte skriva lite om min operation, mest för egen del, så jag kommer ihåg hur det var. Jag börjar med själva operationsdagen, sen blir det fortsättning så småningom... Ni som inte är intresserade kan använda det röda krysset längst upp till höger ;-)
Anlände till Hudiksvall kl 7 på morgonen den 4 juni. Var faktiskt inte särskilt nervös. De hade sagt att jag kanske skulle få vänta till framåt 11-12 innan jag fick opereras men direkt jag kom så fick jag säga hej då till mamma, väga mig (hade gått ner 16 kg) och duscha i hibi-scrub. Sedan blev jag nerrullad på operation.
Där var det ganska mycket folk, de höll på att göra i ordning sängen m.m. En lite hispig sköterska skulle sticka mig i armen och jag sa då att "jag är svårstucken, men stick där *pekade* så brukar det gå bra". Naturligtvis stack hon på ett annat ställe och det funkade såklart inte. Det visade sig senare att jag blev helt sönderstucken både på händer och armar.

De bäddade ner mig på sängen och spände fast benen. Jag fick ligga med armarna rakt ut. Narkosläkaren kom så småningom och då hade de stuckit mig i handen till slut, jag skulle få narkosmedlet där. När det var dags fick jag andas i en mask och det har jag alltid haft lite panik för, jag typ hyperventilerar och då får jag inte luft. Men det gick bra, vips somnade jag.

När jag vaknade låg jag på Intensiven, då var klockan ca 12. Var helt groggy och sluddrade och orkade knappt hålla ögonen öppna. De pratade och grejade med mig, läkaren som opererade mig var också in (snygg!) men jag minns inte vad han sa.

Jag sov nog nån stund där, på eftermiddagen vaknade jag och behövde gå på toa. Men jag hade typ inga ben så jag skulle pinka i ett bäcken. Ja lycka till tänkte jag. Det funkade inte. Så jag hasade mig över i en stol där de satte bäckenet under, då gick det bra. Sov en stund igen. Sen fick jag blåsa i en pipa hela tiden, det tyckte jag var skitjobbigt. Det är för att lungorna så börja fungera som vanligt igen, de liksom säckar ihop under operationen...

De ville att jag skulle kliva upp och stå, det är tydligen viktigt. Helst ska man gå några steg också. Jag kände mig väldigt kavat och rätt pigg, hade dessutom precis fått smärtlindring, så jag gick (med hjälp) till toaletten eftersom det var dags igen. Allt gick bra. Men när jag var klar och skulle gå ut så kände jag "nu svimmar jag". Har aldrig svimmat i hela mitt liv, det var skitläskigt. Men jag svimmade inte. De hämtade en rullstol och skjutsade mig tillbaka till sängen för jag klarade inte att gå.

Då satte jag mig i en skön fåtölj. Där satt jag hela kvällen och tittade på tv. Sov några minuter ibland. Jag fick också en rumsgranne. En bråkig tant som låg och skrek "hjälp". Dessutom drog hon av sig pulsmätare etc hela tiden så det pep kring hennes säng. Ruskigt irriterande. Droppen var när hon ringde på hjälp för femitelfte gången och frågade för typ 4:e gången
-Varför ligger jag här och inte på mitt rum
-Du är ju opererad nu, du ligger på uppvaket"
-Jaha, men var är mina tänder då???
-De ligger säkert här i påsen (man fick en påse på sängkanten för sina personliga saker)
De letade men hittade inga tänder.
-Har du inte tänderna i då?
-Har jag det?
Sköterskan kollade, jodå, visst hade tanten tänderna i!
Tanten flyttade tack och lov upp på avdelning under kvällen så jag fick lugn och ro.

När jag skulle flytta mig från fåtöljen till sängen så gick det inte. Jag hade så jäkla ont i axlarna (?) så jag kunde helt enkelt inte. De fick pumpa i mer smärtstillande innan jag kunde ta mig den meter det handlade om. Skitjobbigt.

Jag förstod inte riktigt varför jag hade ont i axlarna, men det är tydligen för att de blåser in luft (eller gas eller vad det nu är) i magen under operationen, då fylls tydligen även bröstet med luft. Sen tippar de väl en lite bakåt tror jag och det innebär att man får ont i axlarna.

På morgonen kom snyggdoktorn igen och sa att jag hade varit helt ko-ko när han var där dagen före. Men han sa i alla fall att operationen hade gått bra, han berömde mig för att jag hade gått ner så mycket före, det hade underlättat för dem som opererade. Så fick jag flytta upp på avdelning...

Nu har jag också ätit flytande kost i 5 veckor pga den förbaskade strejken. Det var ju meningen att jag skulle opereras den 14 maj. Men vid invägning så visade det sig att jag gått ner 16 kg redan innan op, så det var ju bra "skjuts på vägen" det...